03.05.2016 03:41
Så här klockan 03:20 en måndagsnatt så kommer man på sig själv att se fruktansvärda tv serier från USA med all sköns jävla skit. Men ibland så drar dom till med en moralkaka som fastnar till och med på mig. Jag måste städa ur mina demoner. Jag måste rensa hela skiten. För man kan inte leva såhär, tänka ¨tänk om¨ hela tiden. Det är slut med det är nu. Alla märken efter olika personer sitter som ett andra skin på mig. Jag kan inte ha det så, det ser förjävligt ut och det är obekvämt. Nu ska jag rensa bland männen i mitt liv. För det har blivit ett par jag liksom alltid återvänder till i mina tankar. Eller det finns en speciell som jag har fastnat länge, för länge nu. Vet inte alls hur många år jag är uppe i nu (8)…
Det blir som slaggprodukter i hela kroppen. För jag kan inte sluta tänka på det. Och så fort jag gör det så tankar jag på mer och mer slagg. Jag vet själv att jag gömmer mig bakom allt det där. Jag gömmer mig bakom det och sen hoppas jag. Måste sluta, omedelbart! Jag kommer aldrig kunna känna mig sådär ren och fri om jag inte gör det. Jag arbetar hela tiden för att förbättra mig själv. Det har varit så renande att få åka hit och bara vara jag. Jag längtar tills det är över, så jag kan jobba, skaffa egen lägenhet.. Vara bara jag. Men tankarna besudlar mig, sjukt otrevligt ord, men dom gör det. För jag kan inte slappna av riktigt. Jag kan inte riktigt vara jag.
Jag ska rensa bland mina demoner, sluta vara rädd, börja arbetet med att få mig själv att förstå att jag duger, som jag är.
Hela första långa perioden är slut om 3 dagar.. Eller 2, beror på hur man ser det. Sen drar vi till Borås och har praktik i 3 veckor. I slutet av maj är jag hemma igen. I mitt Stockholm och jag kommer få en fantastisk sommar. Den här tiden har blivit den viktigaste tiden i mitt liv. Efter diagnos.. Jag står på egna ben, jag pluggar nått som är fantastiskt, jag utvecklas, jag har massa nya helt underbara fantastiska vänner här. Ni är anledningen till att jag inte gav upp när det blev svårt. Jag har blivit nån här.
Jag vågade, och bara för att jag vågade och visade mig själv att jag klarar av att göra saker, för mig själv, långt hemifrån, så kommer det här bli någon slags dominoeffekt. Jag älskar er, familjen, men jag har upptäckt att jag kan fungera utan er också. Att jag visst kan saker. Det är nått som är helt fantastiskt. Frihet.. Ingenting är omöjligt. Man måste bara våga, och släppa taget.
Så, nu är det dags för mig att släppa taget om mina demoner.
Jag hoppas ni får ett fantastiskt liv
Jag skrev ett brev innan det här. Det står ungefär den totala motsatsen till det jag precis skrev. Men jag hoppas att du aldrig får läsa det. För när du väl gör det, då kommer det vara försent..
Sov gott!