Tandvärk är djävulens sätt att göra sig påmind. Vaknade upp med en tennisboll i ansiktet. Det gör åt helvete ont. Jag kan eventuellt ha lokaliserat det till den enda visdomstanden jag har kvar. Eventuellt sitter det en fet inflammation där någonstans. Lycko Mig!!
Jag känner mig konstigt lugn. Snart bär det av mot västkusten och jag känner att livet just nu inte kunde va så mycket bättre. Jag har aldrig förstått grejen med att vara svartsjuk eller att hata på ett EX man ändå inte vill ha. Jag förstår inte varför man gör det. Efter min separation har jag inte saknat honom någonting, för jag vill inte ha honom, vi har ingenting gemensamt. Jag tänker inte säga att våra 4 år bara va skit, men det va 4 år då jag inte kunde vara mig själv. Jag behöver få vara mig själv. Jag behöver få ha mina intressen. Jag måste få ha min egentid. Det är klurigt det där. Jag tänker inte sucka och stöna och tycka att livet är piss bara för att han gick vidare snabbare än mig. Tvärt om, grattis! Hoppas du har hittat nån du kan vara dig själv med. Hoppas du kan må bra. Jag blir inte stressad över det. Jag blir faktiskt lugn, och lite glad.
Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag tycker att jag har växt och utvecklats enormt dom senaste 2 åren. Jag har hittat det jag vill göra. Jag har hittat det jag tycker är viktigt för att jag ska må bra. Jag har hittat tillbaka till mig själv. Det är svårt att hitta sig själv i den här sjukdomen för du vet väldigt sällan hur ditt normala tillstånd är. Det är svårt att avgöra när du är lite för mycket eller för lite. Men jag jobbar på den. Jag jobbar på det mesta just nu. Sömnen, kliva upp tidigt, äta på dagen. Det är svårt, det lättaste är att kliva upp tidigt. Svåraste är att äta. Men jag jobbar på det. Och så länge så lever jag bara, som en lugn ekorre..