Nedräkningen har börjat

Så, nedräkningen har börjat… Det är nästan så jag får lite resfeber. Eller vad man ska säga. Om 2 veckor är det dags alltså. Min hjärna är i lite uppror. Det är ganska många saker som inte riktigt har klaffat för mig än. Jag behöver den kontrollen, en kontroll jag inte har just nu. Så, jag sover dåligt, tänker mycket, är trött jämt och har en liiiten oroskänsla. Det saker som inte klaffat än är en del. CSN krånglar, man ska absolut inte avsluta tidigare studier pga sjukdom, BIG no no. Tydligen så kan det äventyra din rätt till studielån 5 år senare. Give me a break. Det är som att instanserna runt omkring mig bara måste etsa fast bipolär stämpeln iiite hårdare i pannan på mig även fast jag själv inte tycker att den hör hemma där. Det gör mig lite sjukare än vad jag är. Något som jag hela tiden försöker att motarbeta. Jag är nästan symptomfri. Jag mår BRA! Varför kan inte alla andra tycka att det är lika fantastiskt som jag?

Måste det göras till en större funktionsnedsättning än vad det är?

Sen har vi studielitteraturen, vissa böcker trycks inte längre vilket gör att jag är 2 böcker kort. Av 5! Tycker ändå att det första 3 böckerna var en jäkla lyckoträff att jag fick tag i. Men, om någon läser det här och sitter på en bok som heter ¨Goda råd om dina burfåglar¨ eller ormar, ödlor, sköldpaddor och andra djur i terrariet¨, HOJTA!  ;)

Annars är jag ganska lugn. Elin är i livet nu när hon inte riktigt vet vad hon vill. Hon har en utbildning men vet inte riktigt om det är det hon vill göra. Vi gjorde lite personlighetstest på henne och så där. Testerna säger att hon ska jobba med det hon jobbar med. Själv vill hon designa egna flipflops med raggmunkar på. Jag har också varit där, när jag inte har haft en enda aning om vad jag ville göra när jag blev stor. Sist jag sa det va för 2 år sen bara. Nu vet jag och det är skönt när Elin bekräftar det när hon (med en viss avundsjuka i rösten) säger att jag har det jag vill göra, jag kommer vara glad och lycklig när jag går till jobbet sen. Och hon har rätt. Jag blir lite euforisk när jag tänker på möjligheterna jag har sen. Saker jag vill göra och uppleva. Att jag på nått sätt kommer några steg närmre när jag har min utbildning. Jag är glad att jag har tagit vissa beslut i mitt liv som gör det möjligt för mig att kunna ha vissa drömmar och mål. Jag klarar av allt, bara jag vill. 

Det tog ett tag att komma på vissa saker men jag är bara 27 år, jag har tid på mig att hitta andra delar som jag behöver i mitt liv. Men just nu så är jag extremt nöjd över att få göra den här resan, själv. Men med ett fantastiskt team bakom mig som stödjer mig och pushar mig i det här. Min familj har varit enormt fantastiska. Jag är så jävla nöjd att jag fick hamna i den här familjen, vi är inte riktigt kloka i huvudet ibland men vi är det tillsammans så det finns inget att klaga på. En del av familjen lever väldigt norrut. Så vi kommer hamna så långt ifrån varandra nu, men jag har läst att det går flyg från Landvetter direkt till Luleå, så avståndet kanske inte blir så långt. Bara fler möjligheter.

Imorgon ska jag kriga det sista med CSN, jag ska försöka sova i natt (har varit snålt med den varan hela helgen) jag ska gå ut i snön, leta böckerna, och bara planera, planera, planera…. Älskar listor!

En av grejerna med det bipolära är att när jag hittar nått jag vill ha, då ska jag ha det nu! Vilket har gjort det lite jobbigt, jag har en djur bok om gnagare här hemma nu inför skolan, läste lite i den..  Jag vill ha tamråttor, och chinchilla, och alla möjliga djur.. Älskade djur.. Jag får behärska mig ganska mycket så jag inte bara fladdrar iväg till nån djuraffär och går helt crazy. Det är positivt att jag ska bo på en skola som har väldigt mycket djur. Det blir som mitt lilla paradis =)

Nej nu sova!