Sämre på kärlek

Ja, jag har blivit sämre på kärlek. Jag skriver inte ens om de. Typ, det finns inget kvar här inne som bevisar att orden finns kvar, eller känslan. För jag är i det ögonblicket nu att en partner skulle vara så sjukt jobbigt. Att vara kär i någon skulle liksom förstöra min vibe. Att jag skulle tappa ansiktet typ. Eller inte hitta mig själv om jag släppte taget.

Jag vill kunna sätta ord på alla känslor om kärlek sådär som jag kunde förut. Men jag tror att anledningen är att jag har släppt så många känslor på sistone att jag inte ens känner ett behov av skriva ner det lilla jag har. Jag trivs så väldigt bra med mig själv just nu också, jag gör vad jag vill.

Sen jag flyttade hem igen så har jag känt ett väldigt behov av en egen lägenhet. Vilket kan vara svårt för folk att förstå ibland. Men, sanning är den att jag är 28 år och väldigt vuxen. Som en vuxen 28 åring så kräver jag ett eget hem. Jag vet att ekonomiskt så är det omöjligt just nu, men så fort jag kan kommer jag att hitta en lägenhet. Jag ska gå klart skolan bara, sen är det min tur. Jag längtar lite smått ihjäl mig. Känslan bara att komma hem till sitt eget. Det kommer bli magiskt.

Jag börjar min tredje praktik nästa vecka, det ska bli sjukt kul. Jag ska vara på en gård i Kilafors. Har pratat med dem som har gården och dem verkar vara helt sjukt snälla människor. Jag får bo på gården i veckorna och hos mormor och morfar på helgen. Det ska bli så väldigt skönt att komma iväg och uppleva lite riktig svensk sommar. Bland korna och djuren mitt i Hälsingland.

Jag är väldigt nöjd med valet av min utbildning. Jag trodde att vissa praktiker skulle bli sjukt tråkiga men såhär nu när jag gjort iallafall 2 av dem så känns det bara såå bra!

Jag har säkert haft tur som hamnat på så bra ställen också, men jag njuter av varje sekund!