Skallfeber

Inte nog med att jag ska ha det fnulit med hjärnan i överlag utan jag har också den fantastiska migränen. Det är som att trycka ner huvudet i en liten glasburk och sen må därefter..  Min migrän kommer i vågor, gärna när jag slarvat med sömnen, när jag är stressad eller om jag bara har för mycket som pockar på. Idag fick jag en liten mild omgång, tror att det va början till nått mycket värre. Allt snurrar, det brusar, jag får den så kallade auran. Har aldrig tänkt på det så. Oftast måste jag genomlida migränen helt men jag har bokat tid nu för att jag ska kunna få riktig medicin mot det. Och då innebär det också att medicinen ska kunna lira snyggt med litiumet och antidepressiva, smått omöjligt tydligen. Jag ger inte upp. Ska jag klara av att flytta 50 mil så måste jag ha med mig grejer som funkar. Annars blir det jobbigt.

Jag har någon typ av konstig nervositet i kroppen. Jag är helt livrädd rent ut sagt. Läskigt att mitt allra första egna lilla boende (för ja, jag kallar de det) ska bli på en skola, långt, långt bort.. Jag känner mig redo. Vuxenredo. Klart jag ska kunna fixa det här, jag SKA fixa det här. Det blir bra för mig. Vara för mig själv någonstans. januari är så välkommet just nu ;)