01.01.2016 02:16
Det blev en vit jul. En lugn vit jul. Det blev även ett vitt nyår. Utan alkohol så blir jag tröttare. Jag blir lite mer off. Men dagen efter så känns allt toppen. NU känns allt toppen. Jag får en helt annan syn på människor när jag inte dricker. Inte värsta moraltanten så, men jag blir inte direkt sugen när jag märker hur folk blir. Idag satt jag på bussen med mamma, vi skulle ut till syrran i Gustavsberg och fira nyår. Det kliver på 2-3 män, äldre. Riktiga fyllgubbar. Det är en sjukdom, jag vet det. Men lukten dom utsöndrade var absolut helt fruktansvärd. I såna stunder är jag glad över att jag tackar nej till alkohol. Jag kommer förmodligen bli sugen, ett glas vin. Eller en kall öl. Men inte nu, jag har ändå gått igenom två av de största helgerna vi har där det alltid finns alkohol. Där man förutser att det ska drickas alkohol, utan att dricka. En liten seger på nått sätt.
Om 23 dagar går mitt lilla flyttlass. Jag är livrädd, fast på ett bra sätt. Det känns lite som om mitt liv börjar nu. Det här året känns så enormt efterlängtat. Nu ska jag få göra nått helt själv. Nått som jag har valt. Det går nog inte att beskriva den känslan riktigt. Det är så mycket som har kommit i vägen från min självständighet. Ångesten tar enormt stor plats, även känslan av att jag inte kan eller duger till nått. Därför så känns den här tiden som nått helt normalt. En tid som jag har valt åt mig själv och att jag kan lyckas med det. Att jag är stark nog att göra saker precis som vem som helst.
Fan, jag är taggad.. Jag är liksom i startgropen nu. Pang iväg bara.. Alla mina känslor har lugnat ner sig lite tycker jag. Jag är inte lika på allt längre. Jag är nöjd liksom, lycklig.. Det bipolära har hamnat i bakgrunden och det känns så jävla skönt. Den är där den ska vara. Allt är bra och det blir bara bättre..