jag har ganska mycket som händer i mitt huvud just nu. Eller, ja.. det har varit några jobbiga veckor. Jag har sjunkit i litiumkoncentrationen. Det är en skala mellan 0.1-1.. Jag har stenkoll på den. Jag mår bra när jag ligger på 0,7-0,8.. Efter litiumproverna i Juni låg jag nere på 0,5. Jag är lite av ett kontrollfreak, i mina öron rimmar det illa. Jag ska inte ligga så lågt. Men jag blev lugnad av läkaren som sa att det inte gjorde nått. Han ljög.. Alltså han ljög inte med flit, ett mindre kontrollfreak hade förmodligen lyssnat. Jag gjorde också det, med det gnagda i bakhuvudet ändå. Så, när jag hamnade i magsjuka i 2 veckor alldeles nyss så, dum som jag är plockade jag inte ut litiumet som jag borde gjort. Tänkte att min koncentration låg skyhög. Kommer in på akuten, jag har ett värde på 0,3............. Ännu lägre? WTF? stämmer inte alls...
Sen kom manin! lite som ett brev på posten. Jag är väldigt sällan manisk så jag kan ibland tycka att det är lite skönt att få vara det, lite extra av allt ett par dagar. Nja.. det höll i sig längre än jag hade velat och jag kände själv att min sprallerkropp kan jag inte riktigt kontrollera just nu. Då blir manin inte så värst angenäm tillslut. Det är som att min hjärna tänker så fort, och att jag pratar fort, gör allt lite fort. Mina skämt blir elaka istället för charmigt gulliga och min ironi tappar det ironiska och folk tror att jag är as dryg egentligen. Btw, jag är inte det, det är bara manin som fuckar upp allt. SÅ, ringer kära läkare, han kollar på provsvar och ber men genast att öka dosen. Jag ökar alltså en litiumdos jag har haft i 4 års tid. Varför skönk koncentratet? Varför måste jag nu peta starka benzo? Varför måste jag nu börja med sömntabletter? IGEN?
Jo, för att jag tappade min balans. Balans är A-O. Allt bygger på min balans i kroppen. Vid rätt balans så är jag frisk. Hårt studerande skit frisk 28 åring. Vid obalans har alla de bra faktorer som jag byggt upp så länge totalt tappat sin funktion och jag står här med en trötthet från helvetet, för litium gör så när man ökar. Jag står här med en annan trötthet av benzon och sömntabletterna. Min obalans gör mig ofantligt trött. Och nu menar inte jag lite seg på morgonen trött. Utan totalt jävla utpumpad trött. Spärra upp ögonen med tändstickor trött. Men, på nått sätt så lyckas jag, ganska bra ändå.. Jag fick migrän förr veckan. Det borde inte ha förvånat mig så mycket med tanke på obalansen. Men annars så sliter jag 8-17 som alla andra. Jag är glad och trevlig (inte mani trevlig). Jag är effektiv på jobbet (lite mani effektiv), jag dricker ett par koppar kaffe om dagen, det gör liksom inget när jag tar sömntablett på kvällen. Jag har ställt mig i kö för ett nytt tygndtäcke. Jag flyttar runt på helgerna, oftast till Gustavsberg. Jag får inte alls samma panik längre över saker. För, jag hittade min balans förut, jag vet hur den ser ut och jag vet hur den känns.. NU gäller det bara att hitta tillbaka till den.
Jag och mamma pratade om det här för ett par dagar sen. På mitt jobb har dom alltid nybakade fikabröd och bullar och tårtor och så, varje dag. Jag har aldrig gillat att äta sånt, det är hyfsat gott men jag dräglar inte. Vi kom på varför. Socker gör att man får en snabb höjning, en rejäl sockertopp. Sen helt plötsligt så kraschar man, då sjunger sockret jätte fort. Vad händer i kroppen? JO, obalans. Där av att jag inte tycker om de, för jag vill kunna bibehålla min egna balans utan att sätta dit socker och förstöra den ännu mer. Alltså har min kropp lärt sig, att äta socker är dåligt för min balans och hälsa så då har kroppen helt enkelt sagt åt min hjärna - Håll dig borta från godsaker, behåll balansen.
Fiffig kropp jag har ändå, ibland.. Den har sina stunder…
För i ärlighetens namn så ska jag absolut inte klaga på min kropp. Visst, den är en pest och pina att aldrig få känna sig helt 100, att jag väldigt ofta har nått litet som skaver nånstans i bipolär huvudet. Men annars så har jag kommit så långt nu i min sjukdom att jag kan kontrollera den i stora drag. Att jag kan anpassa mitt liv efter balansen. För balansen det är det viktigaste jag har..
